Duck and Cover-tekniken ska stoppa invandrarna från att vara viljelösa offer.

Blattemammor curlas av polisen

Publicerad: 2010-11-04

Det får bli ett slut på det nu säger polisens presstalesman i Malmö.

Malmöpolisen har tagit fram ett nytt material för att skydda barnen i Rosengård och andra invandrartäta områden. Det är en delvis animerad film om sköldpaddan Bert som berättar för barnen vad de ska göra om de ser att ett rött laserljus riktas mot dem. Malmöpolisen visar stolt en film som med framgång använts i USA för att skydda invånarna mot atombomber.

Filmen heter Duck and Cover och spelades in på 50-talet och har använts i amerikanska skolor fram till 80-talet och det har bevisligen hjälpt. Inga amerikanska barn har skadats av atombomber. Hade de haft tillgång till filmen i Hiroshima hade det inte gått så illa, säger polisens presstalesman Ivan Hood och fortsätter:

- Så länge lasermannen går fri kan vi inte bara stå och titta på. Vi ska inte låta oss bli viljelösa offer, utan måste aktivt gå in för att skydda våra liv. Barnen kan skydda sig och det är deras plikt att huka sig och täcka känsliga delar av kroppen.

Att använda en sköldpadda är ett genialt pedagogiskt grepp, eftersom den inte kan göra som haren, med sina snabba ben, som lätt kan hoppa iväg. Bert sköldpadda får istället vara klok och dra in sitt lilla huvud i skalet. Det är något som barnen förstår. Och så tycker de så mycket om tecknat.

- Vi har frågat artisten Margnus Uggla om han kan skriva en svensk text med temat huka och täcka. Det ska vara en trallvänlig text, något som fastnar och aldrig släpper ens tankar. Det är viktigt att man handlar med sina instinkter i dessa farliga situationer och med en trallvänlig sång handlar barnen mer med instinkt. Magnus Ugglas låtar är rena hjärnklistret, så vi hoppas han vill skriva låten. Som alternativ har vi Markoolio. Dagens ungdomar tycker att det svänger om hans poplåtar.

- Vi har redan sytt upp och provat en sköldpaddsdräkt som närpolisen kommer att bära när de besöker skolor och fritidsgårdar. Den är sydd i teddy och velour och en expert i beteendepsykologi har godkänt den och sagt att barn är mjuka och tycker därför om mjuka sköldpaddor och vill göra som de, medan polisuniformer är hårda och mjuka barn vill inte göra som hårda poliser.

- För flickorna i Rosengård borde det vara lätt att skydda sig, de har ju redan sina slöjor, och invandrarpojkarna kan dra huvan på sina luvtröjor över huvudet.

Men skyddar tunna tyger verkligen mot kulor? undrar Svenskbladets reporter.

- Jodå, svarar presstalesmannen Ivan Hood, tygerna i invandrarnas kläder är riktigt tåliga och det är bättre än att inte göra något alls. Deras mammor kan också sy in lite starkare material, istället för att sitta hemma med armarna i kors och vänta på bidrag. Man kan ju tycka att invandrarmammorna också skulle ta sitt ansvar i sådana här situationer, fortsätter Ivan Hood och klappar demonstrativt på batongen, som för att understryka det ansvar han har att axla i sin yrkesutövning.

Är det inte polisens arbete, att skydda invånarna?

- Vi ger bara blattemammorna chansen att skydda sina barn. Men det är klart, vill de inte så kan vi inte tvinga dem. Men man kan inte bara sitta och vänta på att samhället tar ansvar för ens ungar.

- Lite får man göra själv. Vi är trötta på att curla blattemammorna. Och vi jobbar inte gratis, det är skattebetalarna som ger oss jobb. Vad tror ni skattebetalarna tänker ifall alla deras skattemedel går till att betala poliser som ska jaga en blattejägare om inte blatteungarnas blattemammor kan ta lite jävla ansvar själv. Va? Va?

- Vi har väl annat för oss? Rån och mord och överfall på oskyldiga svenskar, som inte kan klaras upp eftersom dessa jävla negrer och ghettoungar provocerar någon stackars instabil typ att leka Rambo i ghettot. Nu får det fanimej vara nog!

Presstalesmannens ansikte börjar skifta färg i rött som så småningom övergår i lilarött medan han höjer rösten. Till slut skriker han:
- Ge er iväg nu, jag har lunch!

Det sista vi ser är hans bil som i full fart och med blåljuset på, kör i riktning mot McDonalds drive in.

Ruffa Rövardotter

Fler artiklar av Ruffa Rövardotter