33 Chilenska gruvarbetare har varit inst?ngda p? ett minimalt utrymme i en hel m?nad.

F?rsta breven fr?n inst?ngda gruvarbetare n?r omv?rlden

Publicerad: 2010-09-02

Efter att de Chilenska gruvarbetarna varit instängda i snart en månad utan kontakt med sina familjer har man nu genom en speciell metallkapsel lyckats hissa upp diverse brev från gruvarbetarna till deras familjer och släktingar.

Det var många rörande brev till nära och kära i kapslen, vilka även världspressen har fått ta del av. En av gruvarbetarna vid namn Jaime skriver till sin fru och sina barn på ytan;
- När jag kommer tillbaka till dig och barnen Isabella, kommer jag att vara exakt samme man som du gifte dig med, oavsett vad som skett här nere i gruvan.

- Faktum är att när vi blivit räddade och det här är över vill jag inte att vi diskuterar detta alls, det som hänt i gruvan kommer stanna i gruvan, skriver den uppenbart traumatiserade Jaime.

Många brev beskriver även den tristess som gruvarbetarna lider av då de helt saknar elektricitet;
- Kära bror, det finns inget att göra här nere, och samtidigt massor av tid att tänka, berättar gruvarbetaren Carlos i ett brev till sin bror.

- En av de många saker jag kommit till insikt med här nere i gruvan är att begreppet "moral" endast är en samling etiska värderingar som en given grupp individer kommit överens om. Såna värderingar har alltid förändrats med den tid och plats människor levt på, exempelvis hade de antika grekerna helt annan moral än vad som finns i dagens Chile, fortsätter brevet.

Flera av de hjärtgripande breven beskriver också de svåra förhållandena som råder nere i gruvan;
- Luften är mycket torr här nere, skriver en av gruvarbetarna, luften är så torr att huden tappar sin naturliga fuktighet, läpparna fnasar sig och det svider.

- Det irriterar oss något enormt, snälla skicka ett par stora burkar vaselin i nästa sändning förnödenheter, med denna önskan avslutas brevet som är osignerat.

Birger Ollonborg

Fler artiklar av Birger Ollonborg