Lundsberg stänger och vi har inte ens hunnit köpa strykjärn, baronessan Tuss och hennes make Kotte af Luuspudel storgråter och är förtvivlade och heligt förbannade på den svenska missunsamheten och avundsjukan bland kulturkoftorna.

- Varför ska socialisterna jämt lägga sig i när vi misshandlar våra barn? De hatar oss för att vi är så vackra och lyckade. Tuss af Luuspudel har svårt att hålla rösten stadig när hon pratar om nedläggningen av Lundsberg. Tårarna rinner i en strid ström nerför de persikoformade kinderna. Tuss sträcker sig efter en näsduk men hittar ingen och snyter sig i sidenscarfen.

Hemma hos familjen af Luuspudel på godset Svineholm har flera föräldrar samlats. Föräldrarna gråter och är hysteriska.

- Vi vill inte ha hem våra barn! 

- Barnen var trygga med sina förövare. Med oss har de aldrig varit trygga, vi har ju inte träffats sedan BB. Ungarna har uppfostrats av barnflickor, på privata internatförskolor och nu på riksinternatet.

- Vi vet inte ens vilka av barnen som är våra. Tänk om vi slår fel barn?