VVS-montören Kristian ”Krille” Bengtsson, 36, plockade ner den akustiska gitarren och spelade Hotel California på en fest i Eskilstuna förra helgen. Märkligt nog fungerade det – bara timmar senare låg han hemma i sänghalmen med en blondin från Surahammar.
Förra helgen var det fest hos en av grabbarna i innebandygänget, och Krille Bengtsson tittade förbi med en kasse sjukommafemmor. Framåt tioblecket, när alla börjat fyllna till, fick han syn på en akustisk gitarr och skyndade sig att plocka ner den från väggen innan de övriga festdeltagarna börjat gröta ihop sig vid spotify-listan.
– Jag lirade i ett hårdrocksband på gymnasiet, vi hette Burning Icarus och var jävligt kassa – mest för att de andra inte ville satsa seriöst. Själv var jag hyfsad på gitarr redan då, om jag får säga det själv, berättar Krille Bengtsson.
Sedan han stämt och småjammat en stund såg alla kvinnor på festen lika uttråkade ut som de brukar göra när Krille Bengtsson har en gitarr i händerna – alla utom en, som på sjungande Surahammardialekt bad honom ”spela något fint”.
– Hon hette Anneli, Anki eller någonting ditåt. Blond, trettiplus, inte de största lökar man sett men välformade och fina, sammanfattar Krille Bengtsson.
Han gick direkt på det tunga artilleriet och spelade Hotel California – en låt Krille Bengtsson själv tycker är ”jävligt smörig” men som han ändå lärt sig alla verserna till eftersom han hört att den ska ”gå hem hos kvinnsen”. Och mycket riktigt, när låten var slut flyttade sig Anneli/Anki lite närmare och suckade något om hur vackert det lät.
– Sedan snackade vi väl om våra jobb, och böcker och film och skit halva kvällen tills vi högg en bulle hem till mig. Och väl där, sen jag fått i henne ett par groggar, ja då blev det ju hoppsan hejsan, tjong i medaljongen och hela den biten liksom, säger Krille Bengtsson.
Werner Jeppsson-Studsvik, professor i musikalisk sexologi vid Uppsala Universitet, beskriver det inträffade som ”en världssensation, om uppgifterna verkligen stämmer.”
– Ända sedan The Eagles släppte Hotel California på skiva 1976 har medelmåttiga gitarrister i hela västvärlden spelat den på hemmafester, sittande i skräddarställning på golvet och ofta med slutna ögon, i syfte att förföra kvinnor. Det finns hittills inga dokumenterade fall av att det faktiskt lyckats, säger Werner Jeppsson-Studsvik.
När Svenskbladet besöker Krille Bengtssons ingrodda ungkarlslya i Eskilstuna har Anneli/Anki sedan länge gått hem, men Krille Bengtsson visar glatt upp en kvarglömd kajalpenna som bevis för att det varit ”dambesök i drängstugan”. Han erbjuder oss också att lukta på de ännu obytta sängkläderna, som fortfarande ska dofta ”parfym och begagnat knullgummi”. Vi avböjer dock eftersom även den granskande journalistiken har sina gränser.
Svenskbladet: Ska ni träffas igen?
– Vette fan det alltså. Nästa helg ska jag på halvbrorsans 40-årsfest, då tänkte jag testa med Stairway to Heaven. Kanske kan man få något mörkhårigt på kroken den här gången, avslutar Krille Bengtsson och börjar stämma sin gitarr.
Florian DeFleur