Barnen vill gärna ha samma tokroliga frisyr som Mats Gerdau (M)

Mats Gerdau (M): Pottfrisyr ger bättre resultat i skolan

Publicerad: 2011-01-26

Är pottklippning lösningen på dagens skolproblem? Ja, säger en tvärsäker Mats Gerdau (M).

- Jag minns när jag var barn på 70-talet, då hade alla skolans nördar pottklippning, och vi hade bra betyg. Sen skaffade vissa punkfrisyr på högstadiet och fick dåliga betyg. Men inte jag, jag hade kvar min pottfrisyr genom hela högstadiet och en bit in på gymnasiet.

Så säger Mats Gerdau när Svenskbladet träffar honom för en intervju.

- Idag finns det inga svenska barn med pottfrisyr och matematikkunskaperna är i botten.

- Sambandet är klart som korvspad. Vi har redan infört tvångsklippning av barnen i Lännbo friskola här i Nacka och det har gått jättebra.

Mats Gerdau slår ut med armarna och ser nöjd ut.

- Barnen är helt med på klippningarna och förstår att om de fortsätter att ha olika frisyrer och färgat hår så kommer de att bli socialfall och narkomaner och det är det ingen som vill.

- Jag har personligen gått in till dem och viftat med en stor knarkspruta och sagt att den som inte vill klippa sig ska få knark. Mats Gerdau viftar med en imaginär knarkspruta och hoppar runt som en babian i rummet, först ett varv och sedan ett ytterligare varv för att vi säkert ska uppfatta hans ultimatum till barnen.

- Sen har jag kommit in i min nya fina pottfrisyrperuk och lekt clown och bjudit på gamla moderatkarameller som blivit över sedan valet i höstas, för ingen piska utan morot. Och då känns ju genast pottfrisyren mycket roligare.

Mats Gerdau ler i mjugg och kliar sig i skäggstubben.

- Vi ska få fason på kläderna också. Det ska bli utdelning av polotröjor i acryl eller banlon, såna som noppar sig, stinker lite svett och ger statisk elektricitet under kalla vinterdagar. Sånt hade vi förr och det har ingen dött av. Mats Gerdau lägger händerna på flinten och blottar ett par tydliga svettfläckar vid armhålorna.

En svag doft av kattpiss sprider sig i rummet.

- Jeans kommer inte att vara tillåtet, det ser så slarvigt ut. Gabardin har en äkta nörd. Mörkblå eller mörkgrön för pojkar och rött för flickor. Om de inte ska ha knälånga kjolar i veckat skotskrutigt tyg. Med vit blus. Det ser trevligt ut. Mats Gerdau visar med handen hur fint kjolen kommer att ligga över de gängliga flickbenen.

Han stryker sakta med handen, upp och ner längs sin osynliga kjol.

- Allt ska bli som när jag var liten, då hade vi disciplin i skolorna. Utom när det kom en kommunistisk skäggtomte i manchesterkostym och spelade gitarr. Det tyckte vi barn var roligt. Inget sånt flum för våra barn. Vi ska ha frireligiösa gamla fröknar som spelar tramporgel och ber morgonbön. Nu spelar Mats Gerdau lufttramporgel. Mycket rak i ryggen spänner han sedan blicken i Svenskbladets reporter och sjunger med darrig stämma om den klara sol som åter går upp.

- Stränga ska de vara och de som busar får stå och skämmas vid tramporgeln hela dagen! Mats Gerdau hytter med fingret åt oss.

- Detta skulle aldrig inspirera barnen till skolk och haschis.

Plötsligt blir Mats Gerdau ivrig och flyger upp och drar ut en låda med flera pipor i. En har en märklig form och doftar sött, som bränt te. Vi får veta att det är en holk. Det ligger något som liknar ett kohorn där också, en "tjobang". Mats Gerdau försöker bokstavera, men blir osäker på stavningen. Vi googlar och kommer fram till att tjobang nog är rätta stavningen.

Mats Gerdau berättar att dessa används på föräldramöten så att föräldrarna lär sig att känna igen knarkredskapen och doften från dem då de används. Han är mycket noga med att poängtera att de aldrig används privat.

- De ligger alltid inlåsta i denna låda. Alltid. Utom när de används.

Nu byter Mats Gerdau ämne:

- Min kollega Siewert Öholm på tidningen Världen idag är numera pensionerad lärare, men han skulle bli en fantastisk skolmorfar. Det behövs äldre män som förebilder på skolan. Äldre stränga män med tjock mage och en god moral. Precis som Siewert Öholm. Mats Gerdau visar i luften en jättetjock mage och anlägger en fryntlig Siewert Öholm-min.

- Han kan berätta hur det var förr i tiden när han bodde i Sundsvall och tog hand om en liten flicka som hade en alkoholiserad pappa och som sökte en fadersfigur i Siewert. Siewert var så fin och tog med henne på roliga saker, de bodde på motell ihop och hade mys och bus, precis som pappor och döttrar brukar.

Mats Gerdau kramar låtsasflickor i luften.

- Kanske finns det flickor som behöver fadersgestalter, eller en morfar att mysa i sängen med på vår skola också. Siewerts famn rymmer många småflickor. Mats Gerdaus blick dröjer sig kvar någonstans i fjärran. Svenskbladets reporter funderar på om Mats Gerdau också vill krama småflickor?

- En sträng gammal skolfröken, en Siewert med mage och famn och jag i tokrolig peruk. Mer behövs inte för att vår skola ska bli en perfekt skola. Nu plockar Mats Gerdau fram sin tokroliga peruk och Svenskbladets reporter kan inte annat än hålla med: Den är tokrolig.

Ruffa Rövardotter

Fler artiklar av Ruffa Rövardotter