Automaten som utpekas vara ursprunget till förlovningsringen

Ringen från lågprisvarukedjan Galne Gunnar?

Publicerad: 2009-03-15

Kronprinsessan Victoria var mycket hemlighetsfull på mötet med pressen när det gällde förlovningsringen. Så hemlighetsfull att SB:s reporter till sist tappade tålamodet och frågade ifall kronprinsessan trodde det var ”fisringen” frågorna gällde. Viss tumult med säkerhetspersonalen uppstod men vår utsände kunde lämna presskonferensen utan några större blessyrer.
 
Rykten gör gällande att ringen köptes i hovjuveleraren W A Bolins butik vid Stureplan. Vd Christian Bolin vill inte avslöja några detaljer om ringen, men bekräftar för Svenskbladet att man haft ett finger med i spelet:
- Ja jo det stämmer, men jag får egentligen inte uttala mig om det, säger Christian Bolin till Svenskbladet. Vi har någon slags policy kring detta så jag kan inte mer än bekräfta att det är vi som har tillverkat ringen och att den i runda slängar kostade en miljon.

Svenskbladet ville få dessa uttalanden kring ringen styrkta, så smyckesexperten Johanna Isacsson på Bukowskis har givit oss några expertutlåtanden efter att ha granskat bilder från presskonferensen. Enligt henne är ringen åtminstone äkta.
- En klassisk och exklusiv förlovningsring med en briljantslipad tryffeldiamant på två-tre karat av hög kvalitet. Är diamanten på två karat kan den ha kostat mellan 400 000 och 500 000 kronor. Skulle stenen vara på hela tre karat kan den ha kostat bortåt en miljon, enligt Isacsson. Skulle den vara helt och hållet tillverkad i tryffel så kan den ha kostat det tredubbla, men det har jag svårt att tänka mig.

Sedan i mitten av februari har Svenskbladet försökt ta reda på mer kring några envisa rykten gällande Daniel Westling. Ryktena har rört förlovningsringens ursprung, och de har bekräftas från många olika håll. De ger en helt annan bild av var ringen införskaffades än vad hovjuveleraren vill påskina. Mycket tyder på att Daniel Westling kan ha försökt utsätta Victoria för en simpel kupp. En handfull människor har hört av sig till Svenskbladet och menar på att de sett Daniel Westling på lågprisbutikkedjan Galne Gunnar i Växjö för ett par dagar sedan. Där har han - trots en synnerligen välkomponerad Svenssonmundering bestående av ljusblå mjukisbyxor, matchande Foppatofflor och en alldeles för stor Ellosmunkjacka - dragit oönskad uppmärksamhet till sig.
- Först var det omöjligt att se att det var han, säger Vilgot Torgrimsson när han tar emot oss i butiksentrén. Vilgot stod först i kön den kväll Daniel Westling kom på oannonserat besök.

- Han var bra kamouflerad, det måste man ju ge honom. Men efter att han stegat fram till kassan och tagit fram en ovikt femhundrakronorssedel och växlat till, få se… hundra femkronor måste det ha varit, förstod jag direkt att det var något lurt. Han passerade ju inte ens genom butiken innan, han bara ställde sig före i kön. Sådant väcker uppmärksamhet här i Växjö, menar Vilgot. Kassörskan hade inte nog med växel i kassan så hon var tvungen att ropa efter en kollega.

Kassörskan Agnes bekräftar:
- Det är sällan vi handskas med så stora valörer här på Galne Gunnar. Vi är ju kända för att vara billiga, du kan köpa upp stora partier av allt möjligt för ett par tior. Så när någon ber om att få växla femhundra kronor så blir det ju en viss uppståndelse. Jag tog mikrofonen och ropade efter mer femkronor så det hördes ju i högtalarsystemet. Så gott som hela butiken stannade upp i sina göromål och anade att det var något särskilt på gång.

-Exakt. Sådant beteende väcker uppmärksamhet här i Växjö, sticker Vilgot in.

Agnes fortsätter:
- Så fort Daniel fått all sin växel gick han mot utgången igen och vi trodde han skulle lämna butiken. Istället hukar han sig här, framför barnens tuggummiautomat, där han börjar mata in mynten och vrida om. För varje femma han la i trillade en liten plastbehållare ut. I dem finns ju ett litet tuggummi och en leksak.

- Ja precis, tar Vilgot vid. Varje gång en ny sådan där plastboll kom ut öppnade han den. Kollade vad den innehöll. Tuggummit stoppade han i käften, och så in med nästa femma, leksakerna lät han ligga på golvet.

Agnes nickar:
- Efter ett tag stod han där med kanske 40-45 tuggummin i munnen. Folk tittade så klart men han verkade aldrig bli nöjd med det han fick. Så han bara fortsatte stoppa in femmor.

- Jag vågar nog påstå att han hade 80-85 sådana där bubbelgum i truten, avbryter Vilgot. Såg du inte, grabben var ju i det närmaste blå om läpparna, hade ju stått i säkert tjugo minuter! Han hade ju märkbara problem med att tugga. Och stressad så inåt Möcklehult, folk stod ju och glodde. Han tittade då och då på de få femmor han hade kvar, det var som att han räknade, och vad jag såg var det högst tio stycken kvar. Eller kanske fem. Högst!

Daniel Westling ska till sist ha fått tag i det han var ute efter. När automaten var nästan helt tömd på sitt innehåll lyckades han komma åt den förpackning han hela tiden siktat in sig på. Han tog leksaken, släppte kvarvarande femmor på golvet och lämnade stelbent butiken utan att yttra ett ord. Agnes minns tydligt att nu plötsligt var det leksaken som var det viktiga. Tuggummit lät han nämligen ligga orört kvar i behållaren.

- Ja men han vände ju om sedan och stoppade även det i käften, säger Vilgot.

- Nä… han gick, något annat minns inte jag, säger Agnes.

- Jo han vände om, säger Vilgot med eftertryck. Sådant där väcker uppmärksamhet här i Växjö, så det minns jag klart och tydligt.

- Vi förstod aldrig att det var en ring han var ute efter då, säger Agnes, men när sedan förlovningen kom till känna så lade vi ihop ett och ett. Och det blev två.

Svenskbladet kontaktar hovet per telefon med tillgjord röst. Presstalesman Elisabeth Tarras Wahlberg tycks inte känna igen oss men motsätter sig å det kraftigaste att kronprinsessans trolovade skulle gett en ring som var oäkta:
- Snicksnack, säger hon och lägger på luren.

När vi bara någon minut senare kommer i kontakt med en anställd som är betydligt sämre avlönad än Tarras Wahlberg får vi vaga bekräftelser på att vi är på rätt spår. Det visar sig att de trolovade grälat  hela helgen innan de till sist gick ut offentligt med förlovningen under tisdagen. Det ska ha varit ett gräl som pågått dygnet runt och enligt vår källa har ordväxlingen stundtals varit så hetsk att hela hovet befarat att förlovningen varit i farozonen. En av de anställda med särskild insyn i den kungliga familjens angelägenheter bekräftar det vi hittills fått höra:
- Det var någonting med ringen som Victoria inte kunde tåla, förklarar vår källa. Alltså inte allergi eller så, utan bara att hon hatade den. Men skulle hon ha anlag för nickelallergi så skulle hon definitivt drabbats av det ifall hon satte den där styggelsen på fingret. Jag fattar inte vad Daniel har tänkt med? Det verkar som att han försökt snika sig ur det här på något ofattbart idiotiskt sätt.

Även andra vittnar om att Daniel haft ”taskig ekonomi” på senare tid, och att han har sagt att han helt enkelt inte har haft råd med någon dyr ring.
- Hans gym har hållit dygnet-runt-öppet, säger en nära vän. Och han har jobbat så mycket att han ser ut som en läderhandske i ansiktet men ändå har han inte fått ihop nog med pickadalers.

Det sista Svenskbladet erfar är att det dock verkar ha löst sig. Den ring kronprinsessan numera bär ska definitivt vara äkta, eventuellt gjord helt i tryffel, enligt vissa väl insatta med närhet till paret. Sedan grälen upphört har Daniel varit förtegen om hur han löste ringproblemet och därmed räddade förlovningen och det kommande bröllopet. En nära vän till Sylvia berättar:
- På något sätt har han löst det. Jag vet inte ifall ni bryr er om rykten, det är nog för osannolikt att ens spekulera i, men det sägs att han blivit sponsrad. Den förlovningsring han har gett kronprinsessan sägs vara betald av en lågprisvarukedja i Småland.

- Ja det stämmer, säger Karsten Sank, stolt VD för Galne Gunnar i Växjö.

- Snicksnack, säger hovets presstalesman Elisabeth Tarras Wahlberg.

Dolph Dilfson

Fler artiklar av Dolph Dilfson